FÖRRE DN–CHEFENS RÅD TILL SD-TOPPEN:
”FÄLL REGERINGEN”

Text: Kenan Habul, illustration: Paul Wallander

Som chefredaktör på Dagens Nyheter förbjöd han Sverigedemokraterna att annonsera i tidningen.
Men Aftonbladet kan idag avslöja att DN:s förre chef Hans Bergström i hemlighet gett politiska råd till SD.
Han uppmanade partiet att fälla regeringen hösten 2014.
”Det är dags att välta bordet”, som han uttryckte det.

slutet av november 2014 står Sverige inför en av de största politiska kriserna i modern tid. Statsminister Stefan Löfven (S) är på väg mot ett historiskt nederlag. Den statsbudget hans minoritetsregering ska lägga fram riskerar att röstas ned. I värsta fall tvingas han avgå, bara drygt två månader efter att han tillträtt.
En utveckling som inte verkar oroa Dagens Nyheters förre chefredaktör, Hans Bergström. Tvärtom. Löfvens regering är ”djupt skadlig” för Sverige, anser han.
Fem minuter efter midnatt den 19 november 2014 skickar han ett mejl där han skriver:
”En växande del av svenska folket ser att denna regering inte bör fortsätta, men ser också att Alliansen inte vågar ta initiativet”.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Hans Bergström är en man med makt och ett brett kontaktnät.
I början av 2000-talet var han chefredaktör för Dagens Nyheter, landets största morgontidning.
På uppdrag av Alliansregeringen satt han i Globaliseringsrådet med flera ministrar och tungviktare inom näringslivet. Han är docent i statsvetenskap och har gästforskat vid de ansedda amerikanska universiteten Stanford och Harvard. Sedan flera år tillbaka bor han med sin hustru Barbara i USA.

FAKTA

Hans Bergström

Född 1948. Var aktiv i Folkpartiets ungdomsförbund.
Chefredaktör på Nerikes Allehanda 1980–­1985, chefredaktör på Dagens Nyheter mellan 1995 och 2000, samt ansvarig utgivare 2001–­2003.
Docent i statskunskap.
Amerikansk medborgare och uttalad republikan.

Parets amerikanska stiftelse står bakom ett nyinrättat journalistpris på 100 000 kronor som ska stärka vetenskapsbevakningen i svensk media.
Hans Bergström skriver också regelbundet i svensk press. Så sent som i mitten av april förespråkade han en samarbetsregering mellan Socialdemokrater och Moderater i en debattartikel i Dagens Industri.
Men ibland försöker han påverka svensk politik i det tysta.

Brevet han skriver denna novembernatt 2014 skickas i förtroende till SD-toppen Linus Bylund.

Som chefredaktör på DN förbjöd Hans Bergström Sverigedemokraterna att annonsera i valrörelsen 2002.
”Även om de framträtt i finare dager på senare tid, känner jag misstro mot deras nya fasad”, sa han då.
I november 2014 är tonen annorlunda.
Med drygt två veckor kvar till budgetomröstningen ser SD sin chans till inflytande.
Bergströms budskap till Linus Bylund är glasklart:

SD börjar intressera sig för Hans Bergström redan 2011. Då nämns han i interna mejldiskussioner som tilltänkt chefredaktör för SD:s planerade medieprojekt Samtiden.
Det är den tidningen som den före detta riksdagsmannen Erik Almqvist försöker göra till SD:s mediala flaggskepp.
Partiledningen har gett honom tre miljoner kronor och uppdraget att skaffa tusentals prenumeranter och miljoner i presstöd – ett statligt bidrag som SD egentligen vill avskaffa.

Men varför vill SD starta en egen tidning? På senare år har flera tidningar i Sverige lagts ned, hundratals journalister har blivit av med sina jobb. Varför satsa miljoner av partiets pengar i en bransch som går på knäna? Svaret är att SD ”främst vill kunna erbjuda ett perspektiv som inte är bundet av politiskt korrekthet utan förmedla en sanningsenlig bild av de problem som idag döljs”. Så står det i en tidig affärsplan för partiets mediesatsning.
I klartext betyder det: journalister ljuger. Insvepta i en snuttefilt av politisk korrekthet döljer de sanningen om invandringen för svenska folket. Det hoppas SD ändra på.

Och Erik Almqvist var övertygad om att han skulle lyckas. I februari 2013, samma dag som han formellt lämnar partiet efter ”järnrörskandalen” beskriver han sin vision för tidningen i ett mejl till partikollegan Linus Bylund:
– ”… Visst fan ska vi kunna göra samma sak i mediabranschen som vi har gjort inom politiken. Det är liknande branscher, bara verktygen som skiljer sig åt något.”

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Drömmen om ett eget medieimperium med Almqvist som huvudansvarig tar sin början redan efter riksdagsinträdet 2010. Men framgångsrika medieprojekt kräver pengar. Mycket pengar. Redan innan han får de tre miljonerna av partiet sätter Almqvist igång att jaga finansiärer.

I april 2011 bjuder han hem till sig några personer som utåt absolut inte vill förknippas med SD. Hemlighetsmakeriet är stort. I mejl till partiledningen anger han inte gästernas riktiga namn. ”A som håller i TV-produktionsbiten” och ”C som jobbar med politisk PR och kommunikation”, kallar han dem.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Huvudpersonen på middagsmötet är den så kallade ”Investor X”: En finansman som var beredd att satsa en del av sin förmögenhet på SD:s mediaprojekt.

År 2007  blir han vd för en hedgefond som har siktet inställt på 25-procentig avkastning årligen.
Hans självförtroende är stort när han träffar Almqvist fyra år senare. VD:n skryter om att han räknar med att tiofaldiga sin förmögenhet, kanske göra den hundra gånger större inom loppet av fem till tio år.
En del av miljonerna är han beredd att satsa på SD:s medieprojekt.
”Min uppskattning är att det kan röra sig om 3 miljoner för resten av mandatperioden”, skriver Almqvist till sina partikamrater.

Några dagar efter middagen sammanfattar finansmannen sina tankar i ett långt mejl till Almqvist.
Han kräver att få se en tydlig affärs- och verksamhetsplan innan han öppnar plånboken. För att projektet ska lyckas måste det ledas av en trovärdig person. Helst en erfaren publicist.
”Så om jag vore er skulle jag göra (nästan) vad som helst för att värva de etablerade journalister / opinionsbildare som du nämnde under middagen, speciellt om det (enligt vad jag förstod i fredags) kanske inte kostar så mycket att vinna över dem. HB skulle vara perfekt för rollen – både i kraft av sin erfarenhet som publicist och för hans trovärdighet.”

Aftonbladet har varit kontakt med finansmannen som säger att han i dag inte har någon kontakt med SD och att det aldrig blev någon investering.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

”HB” är Hans Bergström, som flera år senare ska mejla riksdagsledamoten Linus Bylund – Jimmie Åkessons förre stabschef. Bergström var chefredaktör på Dagens Nyheter mellan 1995 och 2000 och ansvarig utgivare på samma tidning mellan 2001 och 2003. Han var även chefredaktör på Nerikes Allehanda i fem år under 1980-talet. 2003 flyttade han till USA med sin amerikanska hustru Barbara, som är grundare av Internationella engelska skolan, ett av Sveriges mest framgångsrika friskolekoncern.

När Barbara Bergström hösten 2012 sålde 75 procent av koncernen till ett amerikanskt riskkapitalbolag deklarerade hon för 691 miljoner kronor i inkomst av kapital. 2013 var hon den person i Sverige som betalade mest i skatt – 207 miljoner kronor. Maken Hans Bergström är verksam i koncernen och har i flera artiklar och rapporter propagerat för vinster i välfärden. Trots flytten från Sverige verkar hans intresse för svensk inrikespolitik hållit i sig. Han medverkar regelbundet i olika svenska medier. Svensk invandringspolitik, som han i en kolumn i sin gamla tidning DN 2011 beskrev som ”katastrofal”, är ett ämne som han ofta återkommer till. Så sent som i mitten av april i år skrev han i en debattartikel i Dagens Industri:

I artikeln förespråkar Bergström en koalitionsregering mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Ett blocköverskridande samarbete krävs för att rädda ”arma fosterland”, som han kallar Sverige. Bergström är indirekt kritisk till att Allianspartierna inte vill tala med SD inför en framtida borgerlig regering, samtidigt som Stefan Löfven har gjort sig beroende av ett ”kommunistiskt parti”, som han kallar Vänsterpartiet.

Det verkar som om SD:s försök att knyta till sig Bergström ger utdelning, även om han officiellt inte blev involverad i partiets mediesatsning. Men han har definitivt fungerat som rådgivare till partiet åtminstone under regeringskrisen i november 2014. I de två mejlen som han då skickar ”i förtroende” till riksdagsmannen Linus Bylund är han ännu mer rättfram än i sina artiklar och offentliga framträdanden.

Bergström vill träffa Bylund och helst även Mattias Karlsson, som då vikarierade som partiledare, efter att ha samtalat med Åkessons mentor Ian Wachtmeister. Han vill delge SD-topparna några ”allmänpolitiska iakttagelser” samt sina tankar kring ”den fullständigt ohållbara immigrations- och tiggeripolitiken”.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Han skriver vidare:
”För övrigt anser jag att ni borde genera Allianspartierna, som uppenbarligen av partiegoistiska skäl vill att regeringens budget ska gå igenom, genom att fälla S/Mp-regeringen på dess budget. Öppen misstroendeförklaring hade kanske varit en ännu rakare väg, men man får ta de vägar som står till buds”.

Sju dagar senare, två veckor innan SD faktiskt röstar för Alliansens budget och får statsminister Löfven att utlysa nyval, utvecklar Bergström resonemanget i ett nytt brev:
”Att bara låta regeringen fortsätta tenderar förvandla SD till en papperstiger, förutom att denna regering är djupt skadlig för Sverige (försvaret, kärnkraften, flyget, vägbyggen, med mera). Regeringen chansar på att SD låter budgeten passera, och Allianspartierna är för fega för att utmana regeringen på allvar. Det är dags att välta bordet! En växande del av svenska folket ser att denna regering inte bör fortsätta, men ser också att Alliansen inte vågar ta initiativet.”

Vilken roll spelar personer som Hans Bergström och finansmannen för SD, även om ingen av dem blev officiellt involverad i något av partiets projekt? Bergström fortsätter att skriva sina texter i svenska tidningar och leder Engelska skolans ”expertgrupp” (advisory board).

Han och finansmannen är inga typiska SD-väljare. Samtidigt är SD-ledningen högst medveten om att det förtroende- och finanskapital som etablissemanget sitter på krävs om de ska kunna förverkliga visionen om att bli ”hela Sveriges parti”.

Det är i ljuset av det som SD:s medieprojektet också ska ses. Förutom att kunna kabla ut sitt budskap ofiltrerat, minskar det SD:s beroende av olika anonyma hatsajter och bloggar som riskerar att skrämma bort eftertraktade väljargrupper.
Partiet framstår som mer seriöst, helt enkelt.

Annat var det för några år sedan, då SD inte hade samma självklara tillträde till tv-soffor och radioprogram som idag. Främlingsfientliga sidor och bloggar fungerade i princip som partiets språkrör. ”Alternativa medier”, en term SD-politiker föredrar, hjälpte partiet in i riksdagen. Aftonbladet kan i dag avslöja att en känd islamhatande bloggare inte bara umgicks med SD-toppar utan även arbetade åt partiet. Och att SD:s kopplingar till den viktigaste hatsajten – numera nedlagda Politiskt Inkorrekt – har varit mycket mer omfattande än partiet vill erkänna.

LÄS NÄSTA KAPITEL: Hatbloggare: ”Skicka in allt ni vill ska spridas”

Reporter