BIRRO KRÄVDE
37 000 FÖR ATT SKRIVA I SAMTIDEN

Text: Kenan Habul, illustration: Paul Wallander

När SD:s tidning äntligen kom ut höll den lilla redaktionen på att slitas sönder av interna konflikter.
Innan den förste chefredaktören fick sparken försökte han värva ännu en Expressenprofil.
Och Marcus Birro ställde sig till tidningen Samtidens förfogande.

ilosofen och skribenten Roland P Martinsson, ledarskribenten Marika Formgren, frilansjournalisten Bitte Assarmo, Avpixlats Mats Dagerlind, Expressens Ulf Nilsson, de islam- och invandringskritiska bloggarna Julia Caesar, Nasrin Sjögren, Ingrid Björkman, samt Tanja Bergkvist, doktor i matematik som kämpar mot ”genusvansinnet”. Alla fick de antigen frågan eller nämndes i de interna diskussionerna som skribenter eller redaktörer för Samtiden. Ingen av dem som fick frågan ville vara med från början.

Det gjorde Erik Almqvist nedslagen. Den 20 februari 2014 klagar han i ett mejl till Kinnunen och riksdagsledamoten Paula Bieler, suppleant i bolaget:
”Vi avverkar den ena efter den andra ”riktiga” journalisten, de har höga ekonomiska anspråk, får oss att köpa utrustning och teckna upp kontrakt på lokaler och lägenheter, för att sedan ändå hoppa av för att de inte vill ta de motgångar det innebär att associeras med SD”.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Lagom till lanseringen, våren 2014, fick SD hålla till godo med Jan Sjunnesson som chefredaktör och tidningens ansikte utåt. Han var en gång i tiden vänsterpartist, medverkade i Flamman, Socialistisk Debatt och Fronesis. Sedan ändrade han politiska åsikter och blev SD-redaktör. Han skulle göra tidningen tillsammans med Annika Hansson, en journalist som passerat pensionsåldern och som inte ville ha sitt riktiga namn i tidningen.

Almqvist försöker vid den här tiden desperat komma på hur tidningen ska värva fler skribenter. Hans förslag är att leta inom SD och den ”alternativa miljön” som han kallar Avpixlat och liknande sidor. Han vill plocka de ”bästa” och ”successivt jobba sig bort från träsket”.

Han vet att partiet vill fjärma sig från Avpixlat-sfären, men han ser ingen annan utväg, skriver han till Martin Kinnunen och Paula Bieler, som sitter i Samtid och Framtids bolagsstyrelse :
”Vi kan kommunicera problemen vi har haft med att rekrytera etablerade journalister pga rädsla för det politiska förtrycket och vi kan ändå ha behålla samma målsättningar om att bli en stor seriös aktör liknande SvD fast med socialkonservativ ledarsida och med socialkonservativ tendens på opinions- och kultursidor”.

Men Paula Bieler är skeptisk:
”Spontant är min känsla att det skulle bli spiken i kistan på en kista som redan är ihopspikad”, svarar hon honom.
Att värva från hatsajterna skulle få Samtiden att framstå som en ”desperat propagandakanal” och stärka intrycket att ”alternativa medierna egentligen varit våra hela tiden och att vi nu bara vill putsa ytan på dem”, anser hon.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

I samband med uppstarten drabbas Samtiden av flera bakslag. Tidningen kommer ut först i juni 2014, ett år senare än planerat. Nyhetsbyrån TT säger upp samarbetet nästan direkt och funktionerna på hemsidan som ska hjälpa folk teckna prenumerationer fungerar inte. Men det är ingenting mot de interna bråken inom den lilla redaktionen. Annika Hansson anser att Sjunnesson mest glider runt som vore han på en välbetald semester. Han gör knappt någonting, och när han väl producerar är det undermåligt, skriver hon till Kinnunen i mitten av december 2014.
Kinnunen håller med henne. Partiet vill sparka Sjunnesson, ”jävla tomte” som Kinnunen kallar honom vid ett tillfälle, men det låter sig inte göras så enkelt i mitten av december 2014.

Vid den här tiden hade SD precis fällt regeringens budget vilket öppnade för extra val. Det hade sett illa ut med offentligt SD-bråk under en valrörelse, resonerade Kinnunen. Han är dessutom orolig att informationen som Sjunnesson sitter på kan vara ”skadlig för oss” om den kommer ut i media. Bara två månader senare, i februari 2015 går Sjunnesson ut i Dagens Nyheter och anklagar Erik Almqvist för att styra alla publiceringar. Sin egen roll beskriver han som en maskots.

Men innan han slutar försöker Sjunnesson värva en annan högprofilerad Expressen-skribent till tidningen, efter att Ulf Nilson backade ur. Poeten och skribenten Marcus Birro hade en miljonpublik som fotbollsexpert och kolumnist på kvällstidningen. Han skrev även för den frikyrkliga tidningen Världen i dag. Men det var inte Birros kärlek till fotbollslaget Roma eller Gud som gjorde honom populär i de högerpopulistiska kretsarna. Birro hade gjort en Carlqvist. Han hade blivit allt mer frispråkig i sin kritik mot islam.

FAKTA

Marcus Birro

Född 1972. Poet, författare och skribent.
Han var en av grundarna till P3-programmet ”Frank” och jobbade som bisittare åt Lennart Ekdal i ”Kvällsöppet” i TV4.
Skrev krönikör i Expressen, men fick sparken 2014 efter att ha kritiserat tidningen i en poddcast som står SD nära.

Han twittrade bland annat i november 2014: ”Köper inte snacket att alla religioner är farliga. Vad har största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta”.

Mordhoten som följde på det uttalande gjorde att han kort därefter var gäst i en invandringskritisk podcast med just Ingrid Carlqvist. Det blev för mycket för Expressen som sparkade Birro senhösten 2014.

Sjunnesson såg sin chans. Med Birro skulle hans tidning nå helt andra läsarskaror. I mitten av januari 2015 träffas de två. Efter bara några timmars betänketid säger Birro ja.
”Jag ställer mig till tidningens förfogande. Bara det steget är värt en del, som jag ser det. Om ni vill och anser det lämpligt kan vi göra en intervju inför första krönikan, skicka ut pressreleaser, berättar om vårt samarbete och så där”, skrev Birro.

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Han erbjuder sig att skriva två krönikor i veckan, göra en podd och tv. För det vill han fakturera 37 000 kronor. SD säger ja. Drygt två veckor senare blir han fotograferad av Expressen när han äter lunch med SD-topparna Mattias Karlsson och Linus Bylund på en restaurang i Gamla stan i Stockholm. Karlsson förnekar till journalisterna att han försöker värva Birro.

Nyligen fick han tillfälle att åter minnas den dagen. Mitt i drevet mot den numera före detta bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) skrev Birro en debattartikel i Nyheter24.
Rubriken var: Kommer ni straffa Kaplan lika hårt som ni straffade mig?

Lunchen med SD-topparna är central i Birros egen historieskrivning om hur han gick från omhuldad till avfälling i Mediasverige.
”Vi åt vår lunch och snackade om livet, om kärleken, om media och om politik. Plötsligt stod det en fotograf utanför fönstret och tog en massa bilder av oss. Strax hade vi en reporter där och i tryggt förvar i det höga huset på Kungsholmen (Expressens redaktion, red anmärkning) satt ytterligare två och dirigerade spektaklet”.

Något samarbete med Samtiden blev det inte heller. Drygt sex månader efter träffen med Sjunesson och lunchen med SD-topparna berättar Marcus Birro själv att han har ett förhållande med Martin Kinnunens numera före detta fru Mikaela.

I dag säger Marcus Birro att samarbetet inte blev av för att han inte delar Samtidens värderingar.
”Jag har aldrig haft något samarbete överhuvudtaget med Samtiden. Det är ingen tidning jag skrivit något eller kommer skriva något för. Jag har ingenting med Samtiden att göra.”,  skriver han i ett mejl till Aftonbladet.

ÅKESSON:
VI BYGGER EN FOLKRÖRELSE

Samtiden har inte infriat några förhoppningar som SD-ledningen har haft.
Istället har den kostat partiet nästan åtta miljoner kronor.
Men partiledaren Jimmie Åkesson är ändå hoppfull.
– Det har ännu inte blivit full utväxling med Samtiden, säger Åkesson.

Det kan låta paradoxalt men ”järnrörskandalen” som avslöjades av Expressen i november 2012 blev samtidigt en nytändning för SD:s mediaprojekt. Erik Almqvist fick helt enkelt mer tid att ägna sig åt det.
Almqvist kallade komikern Soran Ismail för ”babbe” och en kvinna för ”hora” på fyllan, en sommarnatt för sex år sedan, medan partikamraten Kent Ekeroth filmade.
I november 2012 beställde partiet en opinionsundersökning och när även en tredjedel av SD-sympatisörerna ansåg att han skulle bort beseglades hans politiska öde.

Men, som den här artikeln visar, har Almqvist fortsatt inflytande i partiet.
Och han lämnade inte lottlös.
Beslutet om att köpa ut Almqvist fattades på ett extra inkallat partistyrelsemöte i slutet av 2012.
Från protokollet:
”Enligt preliminär budget för mediesatsningen rör det sig om 3,7 miljoner kronor för 2013. Därefter ser det ut som att Samtiden enligt etableringsplanen kan stå på egna ben”.
Merparten av pengarna skulle Almqvist få; tre miljoner kronor. Från sin självvalda exil i Ungern skulle han nu på heltid kunna ägna sig åt Samtiden. Inga betungande riksdags- eller partiuppdrag skulle stjäla hans tid sedan han sparkades ut ur riksdagen.

Hur har han lyckats? Det är svårt att beskriva satsningen som något annat än ett misslyckande. På punkt efter punkt har partiledningen storslagna planer för Samtiden från 2102 grusats.

En hemsida skulle lanseras våren 2013.
Den kom upp först året efter.

2014 skulle dessutom en webbtv-kanal med regelbunden produktion etableras. Den är ”lagd på is”.

Senast 2015 skulle Samtiden vara en veckotidning med en abonnerad upplaga på tre tusen exemplar. I februari 2015 hade tidningen 370 prenumeranter. Sedan några dagar tillbaka ligger tidningens hemsida nere.
I dag verkar det inte gå alls att teckna en prenumeration. På tidningens sida på Facebook står det: ”Så snart vi öppnar vår plustjänst – prenumerera! Varje ny prenumerant ger oss resurser att ytterligare öka takten ett snäpp och plustjänsten kommer vara den finansiella ryggtraden i vår verksamhet”.

Tidningen skulle nå ut ”brett”. Partiledningen jämförde med Avpixlat som i slutet av 2012 beräknades ha 200 000 unika besökare i veckan. Men Samtiden ser inte ut att ha nått i närheten av de siffrorna. Perioden september 2014 – februari 2015 hade tidningen sammanlagt 900 000 unika besök, enligt de uppgifter Almqvist mejlade till partiledningen.

Under 2015 räknade partiet med att få 2,2 miljoner i presstöd. Men Samtiden har inte alls kvalificerat sig för att söka det statliga bidraget eftersom den inte heller kom i närheten av 1 500 betalande prenumeranter som krävs. Mellan september 2014 och februari 2105 hade tidningen dragit in sammanlagt 150 000 kronor i prenumerations- och annonspengar.

På tidningens Facebook-sida står det att Samtiden om fem år ska ha tiotals journalister. I dag består redaktionen av två personer: Ansvarige utgivaren Markus Jonsson, som efterträdde Sjunesson. Och utrikesredaktören Annika Hansson, som egentligen heter någonting annat. Under 2015 anställde tidningen ytterligare två redaktörer, men deras namn syns inte i redaktionsrutan.

Partiet har fört över minst 7,8 miljoner kronor till bolaget Samtid och Framtid som ger ut tidningen. Som om alla rekryteringsbekymmer och interna bråk inte var nog ställdes Martin Kinnunen inför rätta i början av året misstänkt för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. Misstankarna var kopplade till Erik Almqvists mångmiljonavtal för att driva mediasatsningen. Kinnunen friades från anklagelsen för att med flit har undanhållit staten skatt. Att Kinnunen la skulden på Per Björklund (som dömdes för medhjälp till skattebrott i tingsrätten), en extern konsult, tillika SD:s förre ekonomichef, befäste ytterligare bilden av Samtiden som ett amatörmässigt fiaskoprojekt.

Men SD-ledningen vägrar ge upp. Jimmie Åkesson konstaterar lakoniskt i en intervju med Aftonbladet nyligen att det ännu inte har blivit ”full utväxling” med Samtiden.

Vilka planerna är vill han inte avslöja. Men den kan bli en plattform för SD-sympatisörer som inte kan eller vill engagera sig politiskt. Istället kan de skriva om SD:s hjärtefrågor. Samtiden är en viktig och långsiktig satsning, enligt partiledaren.
– Eftersom vi inte tillhör etablissemanget måste vi bygga ett eget i någon mening både medialt och kulturellt. Bygga en folkrörelse, säger Jimmie Åkesson.

EXTRA: Läs mejlen i sin helhet.

Reporter